Tankar om mig

Hur skulle livet se ut utan ett sökande? Om man sätter upp mål som ska uppfyllas när man är 30, vad händer då efter 30?

Jag har drömmar, som jag hoppas att jag kan utforma tydligare och uppleva innan livet har sprungit förbi.

Fram till dess vill jag komma ihåg att leva, se vardagen, mänskliga möten, naturen och MIG! 

Den enda jag ska leva med, stå ut och älska varje sekund av hela mitt liv är jag själv.

"Håll i mig och släpp aldrig taget, tänk om jag faktiskt gick av" D.A.R 

Beroende av andra är läskigt, men att dela med andra och ha en ömsesidig relation och förväntningar på varandra. Det är vänskap. 

Hur bygger man då en vänskap med sig själv? Utan att bli alldeles personlighetsstörd.

Hemligheten ligger i acceptans. Ett konstant accepterande av att det här är jag. Så här ser jag ut och så här tänker jag .

Börja med en acceptans. Bygg en vänskap på den. Sen kan man älska sig själv.

Men som med alla relationer är det inte självklart. Det är svårt att tycka om sig själv i alla lägen, men acceptera sig själv. Det klarar alla av.

När vi accepterar oss själva, då kan vi kanske lättare tolerera och acceptera andra.

Sökandet efter metoder och verktyg för acceptans, tolerans och kärlek. Det är en väg mot livets mening för mig. Jag kan söka med hjälp av religioner, men det viktigaste är att jag lyssnar till mig själv och det jag vet.

När vi var i Taizé sa vår "Broder Korean": "Is god more precent in Taizé then at home?"

Gud är precis lika närvarande överallt, men om vi låter oss själva stå i vägen kommer vi aldrig se vem Gud är i våra liv. I mitt liv börjar jag med mig. Kärleken och acceptansen till mig själv.